Jerkbait – nygammal favorit

En speciell typ av wobbler är jerkbaits – ett gäddbete som kommer från Nordamerika. Typiskt för jerkbaits är att de inte har några egna, ”inbyggda” simrörelser i vattnet och därför måste fiskas in aktivt för att styra betets gång och ge ett livfullt intryck. Alltså ungefär som jiggar.

Fångst

En enklare och betydligt tyngre variant av jerkbaits lär ha funnits i Sverige för länge sedan, men då använde man i stället handlina och kastade in dem mot vassen för att sedan rycka in dem för hand.

Tekniken densamma

Även om man i dag använder spö och rulle är den speciella tekniken vid infiskningen av jerkbaits fortfarande densamma – de ska nämligen ryckas eller dras in i zick-zack-liknande rörelser precis i, eller strax under, ytan. Detta rörelsemönster gör att wobblern imiterar en flyende bytesfisk, vilket kan utgöra en oemotståndlig frestelse för gäddorna. Dessutom är det ett oerhört spännande fiske, eftersom man hela tiden kan se wobblern – och framför allt kan se när en gädda går upp till ytan för att ta den. När man fiskar med ytgående jerkbaits får man inte för ett ögonblick släppa dem med blicken, eftersom mothugget måste komma snabbt om inte gäddan ska gå förlorad.

Alla jerkbaits ska dock inte fiskas in i ytan. Det finns vissa typer som i stället ska fiskas in någon meter under ytan. Det finns till och med vissa varianter av jerkbaits som kan ”hänga” i vattnet en bit ovanför botten tills man börjar att fiska in dem i zig zick-zack.

Arbeta in betet med spöet

Jerkbaits ska efterlikna en svårt skadad fisk, som ensam försöker att ta sig fram i vattnet. En skadad fisk som övergivits av sitt stim och dessutom lämnat den skyddande undervattensvegetationen är nämligen det perfekta bytet för gäddan. Eftersom gäddorna har god syn och oftast står vid botten, kan de tydligt se den skadade fiskens siluett mot himlen – och med blixtens fart gå till anfall mot sitt byte.

BUSTER JERK

FTN Buster Jerk wobbler

Jerkbaits lämpar sig bäst för det tidiga vårfisket, då vattentemperaturen är låg och gäddorna tröga och slöa. Som alla andra fiskarter är nämligen gäddan växelvarm, vilket innebär att ju kallare vattnet är, desto mindre aktiv är fisken. Därför är jerkbaits så bra just på våren, eftersom de kan röra sig oerhört långsamt och ändå attrahera gäddorna.

Vid fiske med jerkbaits brukar en multiplikatorrulle vara bäst och de riktigt inbitna fantasterna vill helst ha den vänsterhandsvevad, så att de kan föra spöet fram och tillbaka i sidled med högerhanden. Dessutom brukar man använda speciella spinnspön, som är relativt korta och kraftiga för att så effektivt som möjligt överföra handens rörelser till betet.

När man fiskar med jerkbaits krävs en speciell fisketeknik. Med hjälp av mer eller mindre häftiga spörörelser ska betet liksom ryckas in mot fiskaren. Detta förklarar också betets namn: Jerk betyder rycka, alltså rycka liv i betet. Därför måste man under fisket också stå så pass högt att spötoppen kan peka ner mot vattnet, i riktning mot betet – till exempel på en brygga.

Man tar ett stadigt grepp om spöhandtaget och rullgaveln med höger hand och vanligen håller man ett par fingrar framför ”fingerkroken” på spinnspöt för att få god balans och bra kontakt med betet. Därefter ska man med spöet – alltså inte med rullen – arbeta in betet i ett ryckigt och oregelbundet tempo. Genom att med handleden och underarmen rytmiskt lyfta spöet, veva in löslinan, mellan de ryckvisa spörörelserna. Låter det svårt? Man lär sig tekniken ganska snabbt och efter lite träning brukar det gå utan problem. Och tänk själv vilken häftig upplevelse att få se en gädda i kaskader av vatten blixtsnabbt slita åt sig betet i ytan... göra mothugg... och sedan känna hur den i ett explosivt utras försvinner iväg med betet...

This Website is updated with Consolos - www.consolo.info